Idag har vi träffat den eventuella nya familjemedlemmen hela dagen och det har varit ett spännande och inspirerande möte.

Brita och jag har varit glada och förvånade hur mycket ett nytt liv kan väcka liv i oss i vårt vanliga slentrianmässiga och inrutade liv.

Men det var inte den lättaste början imorse när vi skulle ta oss hem, den korta vägen har aldrig tagit så lång tid som när två viljor inte är överens åt vilket håll vi ska.

Men till slut efter mycket om och men med lockande och en stor del mutor så var vi äntligen hemma.

Från den stunden vi klev innanför dörren så blev allt bara bra efter en stund med lite snurrande, letande och undran var hon var och vilka vi är.

Sedan blev vi glatt förvånade över att någon kan vara lika lugn och på samma våglängd som vi är, den här kemin stämmer till hundra procent tycker vi och hoppas hon skall tycka likadant så småningom.

Nu är hon hemma hos sin familj igen men vi skall träffas igen nästa vecka.

Vi är glada och allt känns så rätt tycker vi men vi vet inte vad hon tycker.

Vi får se vad som händer nu, vi längtar redan och hon är saknad.