Ett liv tar snart slut.

Det här kommer att bli det svåraste inlägg på bloggen som jag någonsin skrivit.

Men jag vill förklara för alla hur det står till med Rasmus,jag får så många frågor nästan varje dag.

Men det är rätt våga fråga så berättar jag så gott jag kan,man får känna.

Just nu är Rasmus på Jabobsbergs sjukhus på palliativa avdelningen,det är en avdelningen där folk vårdas i slutet av livet.

Men här får han all hjälp han behöver av kunnig och snäll personal som vet vad det handlar om.

Och Rasmus Mamma får all hjälp hon behöver nu när han inte kan bo kvar hemma längre.

Det finns en extra säng så man kan sova över och han är aldrig aldrig ensam.

Läget just nu är att Rasmus bara ligger i sängen hela tiden han kan inte gå och ser nästan ingenting längre men det går fortfarande att prata med honom men inte mycket.

För mig känns det som att detta är inget liv för honom,det är så långt ifrån den Rasmus som vi känner.

Det känns hemskt att säga detta men fanns det en stoppknapp som man kunde trycka på för att avsluta hans liv så skulle jag trycka på den nu.

Så som han har kämpat mot sjukdomen i över två år och nu har sjukdomen vunnit över honom.

Jag tycker inte det här är ett värdigt liv för någon att leva och allra minst mitt eget barn.

Tack för all kraft som  Rasmus och vi alla fått av alla,han är aldrig ensam.

Fuck cancer

Katastrofer.

Det är när det händer katastrofer alla hjältar oftast dyker upp.

Sittandes i soffan så är det så väldigt lätt att skänka en slant genom mobilen och tänka att vilken hjälte jag är som hjälper till,och det är klart att det är ju bra.

Men de riktiga hjältarna som frivilligt och utan betalt hjälper till vid katastrofer och händelser jorden runt vilket jobb ni gör.

Dessa naturkatastrofer som vi människor själva hjälper till att skapa.

Det känns som det har gått så långt att de flesta struntar i vår jord och bara tänker på sig själva.

Att sitta med bilen på tomgång i flera minuter och ha mobiler datorer och lampor på dygnet runt även om man inte är hemma hur tänker man då.

All energi som vi använder måste ju komma någonstans ifrån så var rädd om den snart kanske alla resurser tar slut,då sitter vi där med våra prylar och kan inte använda dem.

Måste vi ta bilen vart vi än ska?

Om alla fortsätter så här så kommer det bara att hända fler och värre naturkatastrofer och det är vi som skapar dem men så länge det är pengarna som styr så blir det inte bättre bara värre och värre.

Fred och Kärlek tilla alla utom cancer