Två månader av saknad.

Tiden går fort men läker inte såren.

Nu har det gått två månader sedan Rasmus somnade in.

Och alla vet vi att han måste vara på ett bättre ställe nu,han slipper i alla fall lida varje dag.

Men det gör mig mig väldigt ledsen när jag läser artikelserien som Aftonbladet har om unga människor som inte vill leva längre dom vill helt enkelt ta livet av sig av olika orsaker.

En sak som jag är mycket säker på är att Rasmus som var så full av liv GÄRNA hade bytt med någon av er så ni kunde ha fått dö istället.

Och jag hade gärna underlättat för någon som bara vill dö om jag kunde fått ha kvar min älskade son som inte hann fylla 24.

En sak är säker livet har väldigt dåliga odds vi kommer alla att dö.

Så passa på att lev nu,livet är nu och varje människa är unik och varje dag blir vad du gör utav den.

Fuck Cancer Love Rasmus för alltid.